RÄDSLAN: Varför dras vi till skräck?
Varför är det så oemotståndligt att bli rädd? Jack och Linnea pratar om psykologin och upplevelsen.
Vår mejl är hej@rädslan.se.
En podd om skräck och psykologi med Jack och Linnea Werner
Varför är det så oemotståndligt att bli rädd? Jack och Linnea pratar om psykologin och upplevelsen.
Vår mejl är hej@rädslan.se.
Hej.
Jag blir rädd för att det är något som faktiskt kan hända.
Om jag till exempel ser en skräckfilm, så vet jag att det är en film. Det finns en tanke bakom, som har blivit till ett manus, som blev till en inspelning, som jag nu tittar på.
Det jag blir rädd för, är att det som händer i böcker och filmer; mord, bortförande, mystiska försvinnande, kidnappningar, naturkatastrofer, det händer faktiskt i verkligheten, och över hela världen.
Min första skräckfilm såg jag när jag var 15 år, och det handlade om en familj, där dottern, också hon 15 år, var blind. Hennes familj blev mördad, en och en, och utan att dottern visste det, eftersom hon var blind.
Jag kunde sätta mig in i filmens dotters situation; samma ålder, och vara jagad av en mördare, och vara blind.
Att jag kan se mig själv i en situation, att jag kan känna igen mig själv i en skräckfylld situation gör mig rädd.
Samtidigt finns det en trygghet i rädslan, eftersom att jag vet att jag morgonen efter, som jag så många gånger tidigare, kan stå i köket och tänka tillbaka på mig själv och min då upplevda rädsla och fnissa lite för mig själv, åt mig själv.